Resultat Elastiska egenskaper: De elastiska styvheterna hos pseudosle-kristall ERBO/15 och dess varianter som erhållits med RUS-metoden vid rumstemperatur presenteras i tabell 4. För jämförelse har data för ERBO/1 från litteraturen [41] har lagts till. Dessutom har de elastiska överensstämmelserna sij beräknats med hjälp av förhållandena, som håller för material med kubisk symmetri.

Den riktade Youngs eller elastiska modul E är lika med det inversa av den längsgående effekten av elastiska efterlevnad. Med riktning av intresse u=u1e1? u2e2? u3e3, vare ei beskriver grundvektorerna för ett kartesiskt referenssystem och ui är riktning cosinus, E-modulerna för selekt ed kubiska riktningar erhålls av:

Valda värden är presenteras i tabell 4.

Temperaturberoendet hos de elastiska styvheterna visas i fig. 6. Mellan 100 och 673 K minskar c11, c12 och c44 kontinuerligt med ökande temperatur med cirka 8,5%, 6% och 13%. Temperaturkoefficienter för cij som bestäms av linjära approximationer till experimentella data i temperaturområdet 273–673 K ges i tabell 4. För att beskriva temperaturberoendet för E-modulerna i de kristallografiska riktningarna \\\\ 100 [, \\\\ 110 [och \\\\ 111 [, motsvarande E \\\\ uvw [data approximerades över hela det undersökta temperaturintervallet med andra ordningspolynom av typen:

Motsvarande parametrar och deras standardavvikelser som härrör från kovariansmatrisen för den fullständigt konvergerade passningen ges i tabell 5. Som ett exempel är värden för E \\\\ 100 [av ERBO/1 (data från [41]) och ERBO/15-varianter (detta arbete) visas i fig. 6d. Dilatometriska resultat: Värmexpansionsresultat för de fyra undersökta superlegeringarna presenteras i fig. 7 och 8. De experimentella stamkurvorna eth-=f (T) kännetecknas av väl reproducerbara förändringar i lutning vid höga temperaturer. Detta blir särskilt tydligtnär värmeutvidgningskoefficienterna at=f (T) ritas som en funktion av temperatur. Dessa kurvor uppvisar ett skarpt maximum av den termiska expansionskoefficienten vid höga temperaturer. I fig. 7 visas värmestammar och värmeutvidgningskoefficienter för den-kastade och fullständigt värmda-behandlade ERBO/15-W.

ERBO/15-W visas. Det kan ses att toppositionerna för T \\ (T) för de-gjutna och värmebehandlade materialen ärnära, topptemperaturen för det värmebehandlade materialet är bara 12 K högre än för det-gjutna materialet. ERBO-1 undersöktes i värmetillståndet. När det gäller ERBO-15-varianterna analyserades as/cast-materialtillståndet. ThermoCalc-förutsägelser och legeringskompositioner: ThermoCalc användes för att beräkna jämviktsfasfraktioner för alla undersökta legeringar, baserat på de kemiska legeringskompositionerna i tabell 1. Dessa presenteras som en funktion av temperaturen i fig. 9. Medan i ERBO-1 tre termodynamiskt stabila TCP/faser (l-, r/och R-fas) bildas vid jämvikt, endast l-fas bildas i ERBO15 och dess derivat. Med ökande temperatur minskar TCP- och c-fasfraktionerna medan frac--tion av c-fas ökar. I Tabell 6 listas de beräknade solvustemperaturerna (Tsolvus), solidus (Tsolidus), liquidus (Tliquidus) tillsammans med c-fas&-fraktionerna vid 873 K och 1323 K från de kurvor som presenteras i Fig. 9. Det blir uppenbart att särskilt den beräknade c-solvustemperaturen-för ERBO&1 är cirka 50 K högre än solvustemperaturerna för ERBO-15 och dess derivat. Även om de beräknade solidustemperaturerna är ganska lika är likvidustemperaturen för ERBO&1 den högsta av alla fyra legeringar. Dessutom är den beräknade c/fasfraktionen/fV c/vid 873 K (74 vol.%) Och 1323 K (56 vol.%) Den högsta i fallet med ERBO-1. När Mo- eller W-innehållet i ERBO&15 reduceras (balanseras av en ökning av Ni) minskar den beräknade solidus- och liquidus-temperaturen. Minskningarna resulterar i högre c&fasfraktioner vid 873 K (/? 1 vol%) men lägre c/fasfraktioner vid 1323 K (-&3 vol.%).-&-