Historia för utveckling

Stållegeringar baserade på nickel (nedan kallade nickelbaserade legeringar) utvecklades i slutet av 1930-talet. Storbritannien tillverkade först den nickelbaserade legeringen Nimonic 75 (Ni-20Cr-0.4Ti) på 1941. För att öka kravstyrkan lades aluminium till och Nimonic 80 (Ni-20Cr-2.5Ti-1.3Al) utvecklades.Förenta staterna i mitten av 1940-talet utvecklade också nickelbaserade legeringar i slutet av 1940-talet och Kina i mitten av 1950-talet.Utvecklingen av nickelbaserade legeringar omfattar två aspekter: förbättring av legeringens sammansättning och innovation inom produktionstekniken.I början av 1950-talet skapade utvecklingen av teknik för vakuumsmältning förhållanden för raffinering av nickelbaserade legeringar som innehåller hög aluminium och titan.De flesta av de ursprungliga nickelbaserade legeringarna var deformerade legeringar.I slutet av 1950-talet var legeringar tvungna att ha högre hållfasthet vid hög temperatur på grund av den ökade arbetstemperaturen på turbbladen.Men ju högre styrka legeringen hade, var det svårt eller till och med omöjligt att deformera.Därför användes investeringsgjutningsteknik för att utveckla en rad goda Cast-legeringar med hög temperaturhållfasthet.I mitten av 1960-talet utvecklades riktade superlegeringar av kristall och enskilda kristaller samt superlegeringar av pulvermetallurgi med bättre prestanda.För att tillgodose behoven hos fartyg och industrigasturbiner har ett antal högkrombaserade nickelbaserade legeringar med bättre värmekorrosionsbeständighet och stabil struktur utvecklats sedan 1960-talet.Under ungefär 40 år från början av 1940-talet till slutet av 1970-talet ökade arbetstemperaturen för nickelbaserade legeringar från 700-176C till 1100.En genomsnittlig årlig ökning av cirka 10-176C.